Whenever I feel that your memory is breaking my heart, I just pretend I'm okay with it all



Jag vaknade klockan åtta imorse av att det plingade på dörren. sen somnade jag om och vaknade av att mamma terroriserade min telefon. ALDRIG kan jag få sova hur länge jag vill. jag tvingade mig ut i solen någon timme, men jag är ju för fan förtfarande lika blek så det kändes rätt meningslöst.

Snart kommer Mallebanan hit, sen kommer Wroodan. då blir det city för hela slanten, jaman. har inte käkat godis på LÄNGE, så det är väl på tiden. jag vill in till stan dock. jättemycket in till stan. what to do, what to do. just det, sen måste jag möta Linda också och lämna hennes saker. öööhm, ja.. så ser väl min dag ut i korta drag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback