When you got no excuse

Det är jävligt svårt att inte bli nostalgisk på nätterna. svårt att inte tänka tillbaka på personer man umgicks med dagligen, personer som man trodde att man ALLTID skulle fortsätta umgås med. det var så mycket man tog för givet då, som man egentligen inte borde ha gjort.

Jag anser fortfarande att jag är samma person som för tre år sedan. jag vill inte bli större. jag trivs där jag är nu. 18 år, och lagom rebellisk. orka växa upp och "mogna". jag vill vara 18 några år till. men skulle jag få bestämma skulle jag varit 17 livet ut. herrejävlar vad kul vi hade när vi var 17. det var ett äventyr varje gång man skulle försöka få ut cigg. men det gick, på något konstigt vänster.

Jag glömmer aldrig när jag och Malin klädde ut så vi skulle se äldre ut och gick ner på stan. eller våra fester i vindskyddet. eller när jag & gurra tog jennifers moppe och åkte runt i Fristad medans resterande låg kvar i min soffa och grovhånglade hela kvällen. haha, och när jag skulle köra moppe till Sparsör med Tobias och han trodde han skulle dö. eller när vi samlades några stycken på piren och satt och drack en lättöl och rökte våran första cigg och tyckte vi var coolast i stan. så jäkla fint.










Nu ska jag göra nostalgi-album på facebook för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback