.

Här är min hund. hon blir mer och mer psyk för varje dag. 15 bast och gravt handikappad. förra veckan sov hon i min säng. jag vaknade av att jag hörde någonting som lät. jag öppnade ögonen och kollade om det stod någonting framför mig. jag låg 2 mm från väggen, så det var ingenting där. jag vände mig om IFALL det skulle stå någon där som försökte mörda mig. då ser jag min hund, stå och morra och visa tänderna 2 cm från mitt ansikte. jag blev livrädd och skrek "BUSAN (ja, man kan heta så!) BUSAN, BUSAN?" för jag fattade ingenting. då slutade hon morra, kollade runt lite, sen la hon sig ner.. eller inte la sig ner, mer som bara föll ihop på samma fläck hon stod.
Min enda förklaring till det här var att hon gick i sömnen. jag garvade lite för mig själv, sen försökte jag somna om.

Men det var bara en onödig historia. det jag skulle skriva, innan jag kom bort mig så jävla mycket, var att jag nu har städat hela huset, gått ut och gått, uppdaterat min blogg äckligt mycket, fixat krubb och duschat på endast fyra timmar. hade jag haft sprit här hemma hade jag skålat med mig själv. that's not the case folks.