Would you be my baby if I asked?



OKEJ, jag varnar trötta läsare.. här kommer världens längsta inlägg! men också världens djupaste för att vara mig.

Jag gillar inte nätter. när det är helt mörkt och knäpptyst. jag tänker alltid så jävla mycket då. på djupa saker. på saker jag har gjort som jag ångrar. man säger alltid att man inte ska ångra någonting, för gjort är gjort.. men tänker jag på det senaste året så finns det så sjukt mcket som jag önskar att jag aldrig skulle gjort.

Jag ångrar bland annat att jag lät mig styras av en annan person, då jag trodde jag var "kär". det är först nu jag förstår hur jävla dum jag var som aldrig sa ifrån. hur dum jag var som inte lyssnade på mina vänner. jag var som en vägg som bara stod där för att ta emot massa skit. det fanns bra stunder, men de dåliga stunderna var fler. ja, fy fan vad jag ångrar de månaderna. det var nog därför det slutade som det gjorde. med att jag gick runt och var med andra killar. jag blev uttråkad helt enkelt. jävligt uttråkad.
Just därför är jag så emot förhållanden i "tonåren" eller vad man ska kalla det. det kommer ju ta slut förr eller senare, så länge man inte har planerat att skaffa barn eller liknande, för det stackars barnet är väl så gott som det enda som får par att stanna tillsammans.

Sålänge vi inte har planer att gifta oss, eller skaffa barn ihop med den vi är tillsammans med, så anser jag att det bara är slöseri med tid. för det KOMMER ta slut. nu låter det som jag är världens anti-förhållande-brud, men det är inte sant. jag gillar att mysa, och veta att det finns någon där ute som tycker om en för den man är.. men sen när det tar slut då? då står man där. antingen helt förstörd i flera månader framöver, eller jätteglad för man är singel och kan leva livet. men det kunde man likaväl ha gjort den tiden man var tillsammans med sin pojkvän? för det var ju bara meningslöst slöseri med tid.

Jag menar inte att alla förhållanden är doomed to fail, men jag tycker bara det känns meningslöst. eller det kanske bara är jag som inte är redo att stadga mig tillsammans med en och samma kille i flera år?
jag har vänner som har varit tillsammans i 2, 3, 4 år snart! det KOMMER ta slut. tre år.. helt i onödan. det enda man har kvar är massa minnen som man kommer gå runt och tänka på oooom och ooooom och ooooom igen tills man är så jävla deppig så man bara sitter hemma och inte vill gå utanför dörren ens. tro mig, jag har sett det hända.

Och sen en sak till.. VARFÖR VARFÖR VAAAAAARFÖR är man tillsammans med någon om man ändå går runt och är otrogen? det gör mig så jävla irriterad. nu hycklar jag, men vafan. förstår verkligen inte grejen. "men asså jag ska göra slut med henne snart, har tänkt att göra det jättelänge" "jag vill hellre ha en tjej som dig, du är mer min typ".

UP MY ASS.

Nu går jag och lägger mig.. utan att försöka tänka för mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback