.

Jag har gått och oroat mig i onödan. helt i onödan. det var inte alls farligt att borra. jag fick bedövning innan själva bedövningen så min mun var redan helt död. malin var med mig.. som stöd. hon satt mest och flinade. men det var bra, för då blev jag också glad. nu känns det som min mun väger 20 kilo, och som om halva min tunga är avskuren. men tandläkaren sa att den skulle försvinna inom två timmar, så det är väl dags nu.

Ikväll ska vi in till Viskan och fika. det är ett litet gäng från SP06K som ska träffas. mysigt enligt mig. sitta ute i solen och sådär. det ultimata hade ju varit om det hade spelats en fotbolls-match ikväll också, men sån tur har jag aldrig. men om två månader är det VM-kval, och tills dess har jag ju min fina vägg att glo sönder.


Det gick precis upp för mig att jag ska börja jobba om 13 dagar också. ÅÅÅH, jag vet inte vad jag tycker om det. ska vara på ett korttidsboende, vilket betyder att folk kommer vara helt normala i skallen. jag hade nästan hoppats på att dom skulle vara gamla och trötta så jag bara kunde sitta jämte.

SER MAN PÅ, nu börjar jag känna min tunga igen. WOHO, jag kan sminka mig, at last.