.

det är ni som gör mina dagar :)

Humdidum, jag vet inte riktigt vart jag ska börja? det känns som att alla i min klass är deprimerade. eller inte deprimerade, mer arga & besvikna tror jag? det kan ha att göra med att folk inbillar sig saker! dom tror saker som inte stämmer. tillexempel att "hon är inte med mig just nu, därför gillar inte hon mig" eller "oh nej, hon sa en sak om mitt utseende, därför hatar hon mig". jag kände själv så en period i början av tvåan. men det stämde inte alls. jag hade bara fått för mig det, och utan att ens prata med personen i fråga, förutfattade jag massa meningar som inte stämde. inte överhuvudtaget. jag tror folk har sådana meningar om varandra just nu. när folk skriver att dom har mått dåligt i skolan, och jag inte har märkt det, känner jag mig som världens sämsta, och egoistiska vän! och jag vill inte vara den vännen som ingen kan komma och prata ut med!

Själv känner inte att jag har någonting jag vill få ut, för jag säger redan det mesta jag tycker, iallafall för tillfället. men jag tycker att fler personer ska "öppna upp sig", säga vad dom faktiskt tycker. för annars kommer det blir för mycket en dag, och allting kommer komma ut på en och samma gång! kanske till och med på en och samma person. jag brukar inte vara den mest ärligaste personen, för jag tror folk blir arga på mig om jag säger vad jag tycker. men jag släpper ut en del kommentarer lite då och då. sen får folk tolka dom hur de vill. jag menar egentligen inget illa, men det kan nog uppfattas så. jag kommer definitivt inte sluta med det. för håller jag det inom mig så kommer jag spricka en vacker dag och då kommer allting komma ut på de jag har närmast. vilket nästam är ännu värre. ni får se det som kritik eller något sådant. och nu menar jag inte att jag bara säger elaka saker, för det gör jag verkligen inte. men ärliga saker. jag tycker om alla i klassen som jag umgås med, precis lika mycket. det finns ingen jag tycker är mindra värd, eller som jag inte tycker om. för isåfall skulle jag inte umgås med dom. och dom jag inte tycker om, umgås jag inte med helt enkelt.

Så varför kan inte alla bara ta en dag och prata ut med varandra? lösa allting, säga allt de vill få sagt. jag vet inte om något jag har skrivit verkar egoistiskt eller elak mot någon, men jag har iallafall fått sagt det jag vill.

förlåt malin! för allt jag säger hela tiden. jag menar det inte. hoppas du vet det.

Och sen vill jag bara säga till anna. vi har ju inte slutat prata eller så, men jag saknar dig. jag saknar de tider vi hade i ettan. de tider då vi gjorde allting tillsammans! och jag hoppas verkligen det kan bli så en dag igen!
förlåt, jättemycket :(